Fler bilder längst ner
Datum: 2017-01-24
Sträckning: Dag 1-3: Getryggen Storulvån
Vardagsäventyret började denna gång vid den periodiskt stängda bommen vid storulvån. Touring, touring och touring..nu är det dags prova om korrigeringarna på lättviktspjäxorna hjälpt eller det är dags att klä in hälarna i smitt stål. Förra helgens 3.5 mila runda på skäckerfjällen gick galant i mina pjäxor för de smalare turskidorna. Inte en skråma från den helgen så det vore väl själva FAN om liphälarna inte ska klara av plasten.  Jag hade framför mig en anmarsch på ca 1 mil så har jag fel får jag lida för jag är för sugen på liftlöst berg för att låta bli. Fjällstationen har ej än öppnat men förberedelserna är i full gång så snöskotrar har vänligt nog även denna gång spårat in mot mitt mål och de nybehandlade hudarna under mina plankor trivs fint i maskinernas fotavtryck.

Glad över glidet berör inte den tilltagande vinden mig och jag observerar terrängen för att avgöra om jag gjorde fel som lämnade kiten hemma. Snö finns absolut men denna vindriktning hade knappast hjälpt mig framåt denna dag. Väljer att skråa några få kilometer från storulvån med sikte på getryggen. Mjuk snö med fast lager under ger förhoppningar inför morgondagen.

Sidan av getryggen som möter mig har agerat läsida och hängdrivor som ståtar framför mig på vägen in. Under mig knäcks det då smälta och nu återfrusna snölagret som bildats skare nyligen. Blir inte så trevligt om det bli mycket snö ovan på detta lager tänker jag och viker ner från bergets brant en bit. Jag gör nämligen något som inte är att rekommendera normalt sätt. Jag ger mig ut och letar linjer själv och därav är jag överdrivet aktsam för de risker som faktiskt finns omkring oss här i dessa områden. Jag väljer de flackare sidorna av berget framför mig för kommande dagarnas aktiviteter. Naturvårdsverket har släppt dokumentation som täcker en av faktorerna nämligen terrängen. Just detta område täckts av dessa kartor och mitt val av basläger och åkning utgår ifrån dessa rekommendationer. Variationen i vårt väder den senaste tiden har inte direkt bidragit på ett positivt sätt i riskkalkylen. Bra att vara newbe så man bli överlycklig för åk även i den flackare skalan.

Väl framme är det dags att gräva ner sig. Hittar en dunge av fjällbjörkar där det är aning enklare att gräva ner sig. Dagen till ära har jag lånat ett tält. Aningen mindre än mitt vanliga så snögropen behöver inte vara fullt så stor så använder tiden till att bygga lite soffor och hörna för matlagning. Ska ju vara här ett par dagar och för första gången ska tältet få stå på samma plats alla dagar. Efter ett par timmars fixande så ligger jag nöjd med mat i magen och sjukt hippa(nja) duntofflor på fötterna och observerar ljuskäglorna från kvällsåkningen i Årebackarna. Så nära men ändå tillräckligt långt borta. Jag vill inte byta även om mina ben får agera lift ett par dagar framöver.

Dag 2
Någon gång under veckan har jag lyckats att ställa om ljudet på min mobiltelefon. Antagligen i ett desperat försök att få snooza ett tag till. Oavsett hur så har alarmsignalen ändrats till valsång som säkert är hur harmoniskt som helst hemma i sängen men här ute på sidan av ett berg så anser min hjärna att detta läte mer påminner om ylande vargar. Precis när jag greppar efter närliggande tillhygge slår hjärnan om till vaken och jag inser vad som sker. Det är inte varg det är val! Vinden är ganska bestämd denna morgon även om det alltid förstärks när man har tältväv runt sig. Jag bestämmer mig för att invänta ljuset innan jag ger mig ut. Prognosen säger att vinden ska tillta efter 12 så jag bestämmer mig för att snabba mig uppåt på bergsidan så jag iallafall får 1 åk idag. Vinden motarbetar mig uppför men jag känner ändå att den är kommer att kunna bli lite åkande. Vänder blicken mot sylarna och ser hur vinden piskar dess toppar. Kanske läge att snabba på. Första åket ner går genom en till början isig nerfart men som öppnar upp sig och bjuder på lösare underlag. Åker en bra bit förbi mitt basläger och svänger runt fjällbjörkarna med ett stort leende. Snabbt åker stighudarna på igen och siktet är nu inställt aningen högre. Föret går från isigt, aningen blött till fint packat på väg uppför och terrängen berättar om vindens påverkan. Denna gång blir det hela vägen upp och det får bli choklad i vindsäcken innan det är dags nerför igen. Klick, klick, hälarna är fastspända och mina ögon letar sig neråt linjen. Nu har jag inte åkt speciellt mycket på dessa plankor (Dynastar Mythic 97) innan men har ändå börjat få lite känsla för dem så denna gången öser jag på lite nerför. Efter att fått lite luft under skidorna vid ett par tillfällen på väg ner utan att få felskär efter så är nu humöret på jäkligt hög nivå. Nu är det dags för eftermiddagskaffe och väl tillbaka vid tältet så känner jag mig nöjd för dagen. Fan det behöver inte vara mer än så här för att vara riktigt gött. Vind som piskar och ingen sol måhända men det behöver inte vara så avancerat för att öka dopaminet flera steg. Nöjd sluter jag ögonen för en eftermiddagslur. Eftermiddagslur blev helnattsömn.

Dag 3
På inslaget spår av djurljud som väcker mig så vaknade jag denna morgon ej till förskräckelse som gårdagen bjöd på utan till en fjällripas aning annorlunda lockrop.  Jag hört att det regnat under natten och prognosen visat på plusgrader så jag inte mycket hopp för dagens åkning. Mycket riktigt visade det sig vara ganska våt snö som välkomnade mig när jag sätter foten utanför tältet. Jaja vi får motion och se en topp igen tänkte jag när jag klickar i bindningarna.  Med musik i öronen tar jag sikte på getryggens topp. Mina numer behandlade stighudar fungerar felfritt även med blöt snö under fötterna så det tar inte allt för lång tid innan jag är uppe på mellanplatån och tittar ut över granntopparna.  Står där och observerar snöläget hos grannarna tills åksuget tilltar.På med ryggan och spetsarna neråt. Här ska det ååååkassss… nja. Den vita massan bjöd på verklig friktion idag och jag fick spjuta rakt ner i fallinjen för att ens ta mig framåt.  I sakta mak kommer jag till slut ner till min björkdunge och mina trötta benmuskler som fått kämpa en del de senaste dagarna tackar för stoppet. Lunch och packning av lägret sedan ska 9km neråt avverkas innan jag kan sätta mig i bilen hemåt. Med 2km kvar möts jag otroligt nog av barmark och jag får vackert spänna fast skidorna och traska den sista biten. Ett skådespel hade börjat formas på himlen under min väg ner och nu sprakade det loss i full skrud. Linsmoln som likt ufon svävade över topparna kröntes av ett rött lysande skimmer. Väl vid bommen möter jag en naturbevakare som står och spänner fast sin skoter efter sitt dagsverke. Han berättade att det varit 9 grader här nere vid bommen tidigare idag.  Vi står där och samtalar en stund om området, dess framtid och vädrets nycker.  Sedan står vi tyst ett slag och följer skådespelet när solen går ner innan vi hejar och beger oss var till sitt. 

Turtips: Lavinterrängkartor finns på fjällsäkerhetsrådets hemsida över vissa populära områden. Slå ett öga innan du väljer linje. http://www.fjallsakerhetsradet.se/forberedelser/laviner/ates/

Klicka för större bilder: