Fler bilder längst ner

Datum: 2016-10-14
Sträckning:

Dag 1: Storulvån–>Sylarna.
Dag 2: Sylarna–>Lillsylen(1702m)–>Halvvägs till Helags
Dag 3: –>Helags–>Helagstoppen(1796m)–>STF Helags
Dag 4:  STF Helags–>Gåsen–>Storulvån

Höjder av olika slag har alltid kallat på mig sedan barnsben till min mors stora förtret.
Allt som gick att klättra eller som var högt skrämde mig och men samtidigt lockade mig.
Nu är jag ju skåning så de första rundorna till alpernas toppar gav mig rätt stora käftsmällar över vad höjdmeter innebar.
Kanske är det på grund av min uppväxt på Skånes plattland som gör att jag tycker jag är i himmelriket redan över 1000 meter?
Detta är del tre i följetongen om hur man får en skåning att le…eller ja denna skåning i alla fall.

Sist jag gick min specialare av jämtlandstriangeln var tanken att bege mig upp på någon av syltopparna men det stoppades tyvärr av maffiga vindstyrkor.
Så nu var det dags för ett nytt försök.

Dag 1
Aningen försenad efter att snackat sönder morgonen med Prissberg (pågen har många bra tips och vet vad han snackar om så det gäller att absorbera kunskap) så var det dags att beta av transportsträckan mellan Storulvån och Sylarna. Det är en väldigt vacker sträcka men denna gången var det bara transport för mig.  Graderna har krupit stadigt neråt den senaste tiden och det är egentligen nu jag trivs bäst. När det biter i kinderna och tänderna isar när man andas genom öppen mun. Det delar i alla fall första platsen med en riktigt varm sensommarnatt.  Isen kämpar för att ta över makten över vattnet runt mig men solen ger inte med sig fullt ut så än porlar det friskt längs leden.
Leden är min idag. Jag delar den endast med några renar och en kungsörn i skyn.
Stannar upp för att spana in hur kungsörnen enkelt tar höjd och lägger sig och glidflyger. Dess precisa korrigeringar skulle imponera på vilken pilot som helst.  När solen gått ner rasar kvicksilvret fort och jag finner mig rätt nöjd över att jag valde ta med min nya vintersäck (Marmot Lithium) och att jag släpa med mig mitt solida Jannu (Hilleberg) istället för ett av lättviktsalternativen.  Väl framme delar jag med mig av några bilder på instagram och skapar en kudde av förstärkningsplaggen. ZzZzZzZzZ…

Dag 2
Ny dag och Lillsylen och dess approach bjöd på en del snö, is och tilltagande vind. Högre upp så pass att man skulle önskat järn under sulorna. Vandringskängorna visade sig dock tillräckligt stabila för att skapa trappsteg där det behövs. Väl uppe på lillsylen (1702m) tog jag beslutet att inte ge mig ut på kammen över till storsylen då jag vid detta laget klart kände av att ryggsäcken började agera segel mer än önskat på ryggen.  Jag väljer oftast att bära med mig all min packning oavsett om jag går på höjden eller längden dels då det är bra träning men mest för att det öppnar upp för att kunna lägga om rutter där och då om man upptäcker en vacker plats från höjdens utsikt. Men denna gång lägger jag om rutten neråt och Storsylen och dess 60 extra höjdmeter får sparas. Leende och med rytmiska hälhasningar neråt i snön siktar jag mot Helags samtidigt som jag inser att även toppen på templet måste skrivas ner i vill göra listan.

Helagsområdet bjöd på spektakulär underhållning på himlen denna kväll. Bland annat kom vågformationer som skapats av Kelvin-Helmholtz instabilitet flygande framför mig.  Vågen skapas, rullar in mot bergssidan och försvinner igen. Med kalla kinder står man där och gapar och kan inte riktigt fatta hur coolt det ser ut.
Ok Nilsson, fortsätt gå nu för annars kommer vi aldrig fram hör jag mig säga till mig själv? Ja snacka med sig själv hör till på solovandring.

Hastigheten efter sylarna har inte varit lika högt som tidigare så jag inser att lite mörkervandring behövs om morgondagen ska bli njutbar.
Ledens sandiga underlag lyser i skarp kontrast mot omgivningen så fortsatt vandring i månskenet går bra utan att behöva trycka på lampan.

Plötsligt behöver jag stanna upp. Jag förstår genast hur historier om älvor som dansar kommit till. Jag står där i mörkret och kan inte släppa blicken från ett av bergens sida. Månen är på väg upp bakom bergets profil det förstår jag men min trötta hjärna kan inte få ihop vad som händer på dess topp. Starka vita slingor av ljus ömsom dansar ömsom står still. Hjärnan letar logik men hittar inget. Jag står kvar flera minuter medan min hjärna snart bränner hål i mössan av tankeverksamhet. Sedan skrattar jag åt mig själv. Det är de magnifika molnformationerna som fått bakgrundsbelysning av månen i den mörka kvällen så klart. Hur kunde jag inte fatta det? Behöver nog äta.

Dag 3
Vaknar till en frostig morgon. Ligger kvar tills insidan av tältet ljusnar av solen strålar.
Drar upp tältpinnarna, vänder tältet och låter solen värma bort frosten medan min solcellsladdare får arbeta in några extra timmars energi till mobilen.  7km fram till Helags och ett snabbt beslut över vilken kam som blir min väg idag. Norra kammen upp och ner.  Helags lodräta sidor in mot dess glaciär gör att jag till fullo kan förstå National Geographic när de utnämnde denna topptur till en av de vackraste i världen (http://adventure.nationalgeographic.com/adventure/trips/best-trails/worlds-best-summit-hikes/#/helagsfjallet-mountain-sweden_91186_600x450.jpg).  Glaciärens ser ut att blivit riven av en stor björnram där dess krevasser öppnar upp sig.  Väl uppe på 1796m lyfte jag på hatten åt grannen predikstolen innan det bar neråt igen. När jag sedan går ner från toppen kommer jag på mig själv väsa ut ”mordor” ett par gånger pga av toppens syn i solnedgången.  Gå vidare mot Gåsen redan i kväll eller stanna för natten? Sömn vann.

Dag 4
Hej sa 22 sekundmeter sidvind på morgonen. Hej sa jag och stoppade in mina hörlurar för att undgå dånet. Sista dagen så nu kan vi slösa batteri på musik. Dessutom ser dimman ut till att bli min följeslagare denna dag så idag får det bli meditativa steg i min egen bubbla.
Idag behöver jag få upp mitt tempo för att hinna avverka 37km innan kvällningen.
Tempot har legat på 4-6 km/h på platten hittills och jag behöver ligga i övre skalan om mörkret inte ska hinna i fatt mig. Fan jag måste se till att gå upp tidigare bannar jag mig själv.
Jagad av väderfronter når jag i halvtid Gåsen uppe på höjden.  Snokar runt och kollar nödutrymmen och sätter sedan fart ner mot Storulvån. Dimman avtar för varje meter neråt. Plötsligt öppnar ett nytt landskap upp sig med fjällbjörkar och älven handölan som sällskap. Den sandiga leden slingrar sig ner som om den vore designad av stigbyggare i världklass. Ett enormt sug efter att pressa fjädringen på min MTB infinner sig och gör sig påmind hela vägen ner mot Storulvån.  Bra tänkte jag. Då vet jag vad jag ska göra nästa gång jag är här.

Turtips:
Långskaftad titansked
Slippa sticka ner halva handen i matförpackningen och därmed slippa fylla merinohandskarna med mat är fin fint serrö!
http://www.bushcraftstore.se/produkt/toaks-titanium-long-handle-spoon-polished/

The cloud spotters guide
Boken vars innehåll gör att du aldrig behöver ha tråkigt var du än är i världen. Det finns alltid moln att beskåda och som för allt annat så blir saker intressant när man har kunskap inom sakområdet. Boken är fantastiskt nördigt skriven vilket förhöjer dess story än mer.  Viva nerds!
https://cloudappreciationsociety.org/shop/cloudspotters-guide-bookonly/

Klicka för större bilder: